natjan

Vi gör ett nytt försök, det förra inlägget blev bara en rubrik men texten fanns inte mee :/.. Idag har vi vart hos barnmorskan. Jag hade inga större förväntningar på besöket men det skulle bli spännande att få reda på SF-måttet (tror det heter så). Jag hade 25cm för tre veckor sedan. Nog att jg vet att jag är väldigt liten för att vara i åttonde månaden, men trodde ändå dry va normalt...iaf så va mitt mått 26 idag, alltså bara en cm mer...SUCK! Jag hade en praktikant idag och hon reagerade på min kurva, den va ganska mycket under normalt, men när hon kallade in "min riktiga" bm så sa hon bara att vi får hoppas på bättring till nästa gång....Jimmy reagerade på en gång och frågade om det inte skulle kontrollera något, men det verkade inte vara någon större fara så det är bara att vänta tre veckor och så får vi se om kurvan har gått uppåt istället för neråt... Inte nog med att kurvan såg bedrövlig ut, det gjorde även mina prover (förutom p.glu)....mitt HB hade sjunkit kraftigt och det ena va på 78 och de andra på 94... Blir så less!!! Praktikanten såg genast allvaret och hämtade den ordinarie bm, och fråga va dom skulle göra , då säger hon bara, "oj då de va inte alls bra, gör så att fortsätt med tabletterna"... Jag kanske är för orolig och tänker för mycket men de känns inte bra att hon tar så lätt på ALLT! :/ jag vet om att jg se lågt HB , det har jag haft sen jag blev sjuk 2008, men dom gångerna jag legat såhär lågt har shalgrenska gjort något åt det...då är det klart man blir lite fundersam, jag vill ju bli bra och att vår lilla skatt ska må bra :( Men det är bara att lita på barnmorskan, hon är proffset, inte jag.. Tycker dock de är konstigt att besöken är så sällan, tycker jag borde gå dit varannan vecka iaf men nepp , var tredje är det som gäller... Nu ska jag försöka muntra upp mej själv och tänka positivt :) Puss <3

Hej! Igår så låg jag från 7.20 till 13.30 utan att en enda bm, sköterska eller läkare kom in och pratade med mig, jag ringde på klockan vid lunch för då hade droppet vart bortkopplat såpass.länge så de "onda:kraftiga" värkarna började då komma tillbaka. Barnmorskan som va på morgonen sa till mej att jag skulle larma om de onda värkarna började. Det gjorde jag och in kommer en ny barnmorska, jag talar om att jag börjat få kraftiga sammandragningar igen och att bäckenet samt ljumskarna gjorde förbaskat ont, då skrattar den jävla ragatan och säger "ja, men de är ju inget farligt har dom ju sagt, trodde du att detta va en dans på rosor"... Jag blev så jäklans paff och besvärad så jag började ju störtlipa, så säger man ju inte. De va ju dom som sa till mej att jag skulle höra av mej å när jag väl gör det då blir jag idiotförklarad, nåväl, kärringjäveln gav mig två Alvedon och sa att de skulle hjälpa, de gjorde det inte.... Efter ytterligare 4 timmar blev jag inkallad på gynn-ul för att se om m.etappen hade förkortats något mer. Som tur va låg den på samma som 10 timmar tidigare. Jag fick även göra en kurva och den visade att jag hade krftiga sammandragningar och att de kom tätt men läkaren sa att så länge inte den har förkortats mer så kan jag åka hem. Jag får dock inte röra mig, ska ligga still så mycket som möjligt. Jag får inte röra/massera magen för de stimulerar och kan köra igång det hela och jag får inte heller ha sex , massage på hålfoten är heller inget bra så de är också förbjudet. Så mitt liv består av att äta choklad och rulla tummarna. I natt fick jag inte sovit något vidare (som vanligt) de är inte lätt att sova när man har sammandragningar/förvärkar var femte minut och de känns som man är en mask som rullar runt i sängen...men men bara att bita ihop, har ju blivit tillsagd att njuta av graviditeten...blir smått förbannad på folk som säger till en att man ska ge sig och att man ska ta vara på tiden som är kvar. Känner inte en jävel som njutit av sin graviditet när den mått så dåligt som jag gjort/gör eller haft liknande besvär. Man kan ju fortfarande vara lika glad och stråla trotts att man inte njuter!!!! Dom tur är vet jag att de inte bara är jag som inte har njutit av själva graviditeten så det där skitsnacket stämmer inte det minsta :) det viktigaste är att man njuter och tar vara på tiden efter förlossningen :) Puss på er!

Jahopp nu ligger jag här igen.. Jag som sa till mamma att jag inte skulle komm in till förlossningen innan det va dax, men oj så fel jag hade... Igår morse va vi hos barnmorskan, där visade sig att bebis hjärtslag va skyhöga. Först så tog hon inte det på allvar men sen såg hon att jag hade kraftiga sammandragningar väldigt ofta under den timman vi va där. Min bm har en student med sej alltid och som tur är va hon på sin vakt och efter många frågor från hennes sida och funderingar, förstod min bm att de va nått på tok. Det va ju bara att sätta sig i bilen igen och åka Till Borås. Fick börja ligga med kurva och den visade ju då att sammandragningarna va konternueliga och kraftiga och att bebis va lite stressad. Efter 2 timmar i kurvan va de dax för gynnundersökning , de gjorde dom för att kolla hur mycket m.etappen hade förkortats, den va på 2,7 cm vilket va bra dock sa han att den kan ha vart 4-5 från början så man vet inte om den har påverkats.. Efter gynn-ul blev det vanligt ul, bebis hade fixerat sej och hade visst bestämt sig för att vara färdig. Allt såg bra ut och storleken va normal men alldeles för litet för att klara sej helt och hållet själv så han sa att de måste stoppas så länge som möjligt och att jag skulle få nån slags spruta som skyndade på bebis lungor ifall de inte går att stoppa så länge.. Jag blev iaf inskriven och fick ett övernattningsrum, jag fick börja med injektioner i skinkan som skulle stoppa värkarna. Vid 7 åkte Jimmy hem och jag fick då göra en kurva igen, den visa också att värkarna va konstanta, jag fick gå på gynnundersökning igen för att se om den där grejen hade förkortats men den va på samma som tur va :) dom besluta att ge mig dropp istället för injektionerna , för sprutorna försvann såpass snabbt. Natten va sömnlös och bestod av hjärtrusning, kändes som jag inhalerat 4flaskor brecanyl, à helt ute å sväva och spydde... På morgonen va de dags för kurva igen och dom koppla bort droppet , nu har de dratt igång igen men troligtvis så får jag komma hem imon eller senare idag och ska då ligga och då får jag medicin som ska skjuta upp förlossningen. Nu håller vi tummarna att bebis håller sej inne tills 1/1 iaf :-)

Hej på er!

Som jag skrev igår bestämde jag och min sambo oss för att gå in helhjärtat och verkligen lägga ner all tid på att försöka skaffa barn. vi fick ju dock veta att vi inte hade någon chans att göra detta på egen hand, i och med min sjukdom, men att dom tyckte vi skulle söka hjälp.  Det problematiska just i detta skede var att jag då bara va 20år och egentligen för ung för att få söka hjälp med att bli gravid.

I oktober 2010 opererades jag, efter utskrivningen fick jag börja på en medicinering, synarela, det är en bromsmedicin som stöter bort alla hormoner i kroppen så man blir "tillfälligt" steril. jag visste att de kommande tre månaderna skulle bli ett helvete. jag hade nämligen använt denna medicinering tidigare och i och med att hormonet försvinner och jag då blir steril, ploppar alla biverkningar upp. jag mådde piss.

Den 4/1 2011 blev vi kallade till gynnekologmottagningen, där fick vi berätta hur hela situationen var och läkaren bestämde sig, trots min allt för unga ålder, för att starta en IVF-utredning. Hon berättade för oss att från första utredningsmötet till själva slutskedet i IVF-behandlingen, tar cirka 1 och ½ år, de kändes som att det aldrig skulle få ett slut.

Ordet IVF, In Vitro Fertilisation, betyder att befruktningen sker utanför kroppen. I allmänhet används oftast ordet provrörsbefruktning eller assisterad befruktning. 

Utredning

1. Bakgrundshistoria. Hur länge har ni försökt få barn, tidigare graviditeter? Misstänkta störningar i ägglossningen kan visa sig i oregelbunden menstruation. Tidigare misstänkta äggledarinfektioner? Prostatainfektioner eller infektioner i testiklar eller bitestiklar? Andra sjukdomar eller mediciner? Redan sådana uppgifter kan ge goda ledtrådar om orsaken till parets barnlöshet.

2. Undersökning av kvinnan. Vid första besöket undersöks kvinnan gynekologiskt. Då görs också ett ultraljud via slidan. Detta tillmäter vi stort värde, eftersom äggstockarnas och livmoderns utseende kan avslöja mycket om kvinnans förutsättningar. Mäter äggstockarnas storlek och räknar antalet omogna äggblåsor. Dessa mätningar ger värdefull information om den s k äggreserven.

3. Äggreserven bedöms också genom analyser av hormonerna FSH och LH i blodprov tagna under tidig menscykel. Ev upprepas dessa prover efter en stimulering med Pergotime, sk klomifentest. Ett ytterligare hormon som tas för bedömning av äggreserven är AMH. Blodproverna kan tas hos oss på mottagningen eller på ett laboratorium på hemorten.

4. Spermaprov på maken. Detta kan specialprepareras på samma sätt som vid en IVF-behandling eller vid en insemination. På så sätt erhålls en ”skärpt” undersökning jämfört med en vanlig spermieanalys.

5. Utredning av äggledarna. Sker inte rutinmässigt, men för flertalet yngre patienter. Detta kan göras på ett enkelt och skonsamt sätt på kliniken med ultraljud och samtidig insprutning av en kontrastvätska. I undantagsfall görs sk titthålsundersökning, sk laparoskopi. Detta är ett operativt ingrepp och sköts på hemorten. I undantagsfall kan det också bli aktuellt med s k hysteroscopi, vilket innebär undersökning av livmoderns hålrum och slemhinna.

NÄR UTREDNINGEN ÄNTLIGEN VAR KLAR:

allt detta gick ovanligt snabbt för oss. redan i aprill var allt klart och vi skulle då ställas i kö för IVF-behandling. Jag tror det va här lite utav våran oro släppte. vi hade levt i en bubbla väldigt länge. Jag hade slutit mej och va väldigt ledsen. äntligen kände jag att jag kunde släppa allt som hade med barn att göra. det är hemskt å säga men de är fan inte kul att ha sex när man hela tiden måste tänka på att, lägga kuddar under rumpan, ligga kvar en timma, stå upp och ned på så att de små rackarna simmar ner. allt detta gjorde att man fan inte va sugen på att ha sex, man kunde inte slappna av...
Tiden gick och måndagen 7 juni kom det ett brev hem på posten. det va från shalgrenska. det stod att vi hade fått en tid för IVF. jag jublade, jag va helt galen, sprang runt och va helt överlycklig. Vi hade fått en tid redan på torsdagen. hela måndag och tisdag gick vi med en STOR nervositet och vi satt i timmar och diskuterade och läste på om IVF-behandlingen. 
Torsdagen då allt förändrades......vi skulle vara på kliniken klockan 13.00. på morgonen mådde jag pyton. jag bara spydde och spydde. jag va så sjukt jäkla nervös och trodde hela min kropp strejka. Vet inte varför men på nåt jävla vänster tog jag upp ett graviditetstest och vipps så va de 2 KLARA STRECK. jag satt nog i två minuter helt tyst och gjorde då ytterligare ett till, de visade ännu mer. jag skrek så det eka i hela Bollebygd, ropade på Jimmy, han trodde jag ramlat och sprang in på toan, där sitter jag med två pinnar i handen och ber honom titta på stickorna. Han tappa hakan. han sprang till apoteket och köpte fyra gravtest till och efter att alla tester visat positivt, fattade vi, ett MIRAKEL hade skett. Jimmy ringde till kliniken och sa att vi inte kunde komma för Nathalie är gravid. hon i luren sa till jimmy att "nej, de finns inte en möjlighet till det, är ni verkligen säkra på att det inte visat fel" efter att jimmy berättat att vi gjort sex test förstod hon i luren att de va sant. JAG SVÄVADE PÅ MOLN I EN HEL VECKA, INNAN VI BERÄTTADE FÖR VÅRA FÖRÄLDRAR :))))