Vårt lilla mirakel <3
Vägen till det efterlängtade pluset
Som jag skrev igår bestämde jag och min sambo oss för att gå in helhjärtat och verkligen lägga ner all tid på att försöka skaffa barn. vi fick ju dock veta att vi inte hade någon chans att göra detta på egen hand, i och med min sjukdom, men att dom tyckte vi skulle söka hjälp. Det problematiska just i detta skede var att jag då bara va 20år och egentligen för ung för att få söka hjälp med att bli gravid.
I oktober 2010 opererades jag, efter utskrivningen fick jag börja på en medicinering, synarela, det är en bromsmedicin som stöter bort alla hormoner i kroppen så man blir "tillfälligt" steril. jag visste att de kommande tre månaderna skulle bli ett helvete. jag hade nämligen använt denna medicinering tidigare och i och med att hormonet försvinner och jag då blir steril, ploppar alla biverkningar upp. jag mådde piss.
Den 4/1 2011 blev vi kallade till gynnekologmottagningen, där fick vi berätta hur hela situationen var och läkaren bestämde sig, trots min allt för unga ålder, för att starta en IVF-utredning. Hon berättade för oss att från första utredningsmötet till själva slutskedet i IVF-behandlingen, tar cirka 1 och ½ år, de kändes som att det aldrig skulle få ett slut.
Ordet IVF, In Vitro Fertilisation, betyder att befruktningen sker utanför kroppen. I allmänhet används oftast ordet provrörsbefruktning eller assisterad befruktning.
Utredning
1. Bakgrundshistoria. Hur länge har ni försökt få barn, tidigare graviditeter? Misstänkta störningar i ägglossningen kan visa sig i oregelbunden menstruation. Tidigare misstänkta äggledarinfektioner? Prostatainfektioner eller infektioner i testiklar eller bitestiklar? Andra sjukdomar eller mediciner? Redan sådana uppgifter kan ge goda ledtrådar om orsaken till parets barnlöshet.
2. Undersökning av kvinnan. Vid första besöket undersöks kvinnan gynekologiskt. Då görs också ett ultraljud via slidan. Detta tillmäter vi stort värde, eftersom äggstockarnas och livmoderns utseende kan avslöja mycket om kvinnans förutsättningar. Mäter äggstockarnas storlek och räknar antalet omogna äggblåsor. Dessa mätningar ger värdefull information om den s k äggreserven.
3. Äggreserven bedöms också genom analyser av hormonerna FSH och LH i blodprov tagna under tidig menscykel. Ev upprepas dessa prover efter en stimulering med Pergotime, sk klomifentest. Ett ytterligare hormon som tas för bedömning av äggreserven är AMH. Blodproverna kan tas hos oss på mottagningen eller på ett laboratorium på hemorten.
4. Spermaprov på maken. Detta kan specialprepareras på samma sätt som vid en IVF-behandling eller vid en insemination. På så sätt erhålls en skärpt undersökning jämfört med en vanlig spermieanalys.
5. Utredning av äggledarna. Sker inte rutinmässigt, men för flertalet yngre patienter. Detta kan göras på ett enkelt och skonsamt sätt på kliniken med ultraljud och samtidig insprutning av en kontrastvätska. I undantagsfall görs sk titthålsundersökning, sk laparoskopi. Detta är ett operativt ingrepp och sköts på hemorten. I undantagsfall kan det också bli aktuellt med s k hysteroscopi, vilket innebär undersökning av livmoderns hålrum och slemhinna.
NÄR UTREDNINGEN ÄNTLIGEN VAR KLAR:
allt detta gick ovanligt snabbt för oss. redan i aprill var allt klart och vi skulle då ställas i kö för IVF-behandling. Jag tror det va här lite utav våran oro släppte. vi hade levt i en bubbla väldigt länge. Jag hade slutit mej och va väldigt ledsen. äntligen kände jag att jag kunde släppa allt som hade med barn att göra. det är hemskt å säga men de är fan inte kul att ha sex när man hela tiden måste tänka på att, lägga kuddar under rumpan, ligga kvar en timma, stå upp och ned på så att de små rackarna simmar ner. allt detta gjorde att man fan inte va sugen på att ha sex, man kunde inte slappna av...
Tiden gick och måndagen 7 juni kom det ett brev hem på posten. det va från shalgrenska. det stod att vi hade fått en tid för IVF. jag jublade, jag va helt galen, sprang runt och va helt överlycklig. Vi hade fått en tid redan på torsdagen. hela måndag och tisdag gick vi med en STOR nervositet och vi satt i timmar och diskuterade och läste på om IVF-behandlingen.
Torsdagen då allt förändrades......vi skulle vara på kliniken klockan 13.00. på morgonen mådde jag pyton. jag bara spydde och spydde. jag va så sjukt jäkla nervös och trodde hela min kropp strejka. Vet inte varför men på nåt jävla vänster tog jag upp ett graviditetstest och vipps så va de 2 KLARA STRECK. jag satt nog i två minuter helt tyst och gjorde då ytterligare ett till, de visade ännu mer. jag skrek så det eka i hela Bollebygd, ropade på Jimmy, han trodde jag ramlat och sprang in på toan, där sitter jag med två pinnar i handen och ber honom titta på stickorna. Han tappa hakan. han sprang till apoteket och köpte fyra gravtest till och efter att alla tester visat positivt, fattade vi, ett MIRAKEL hade skett. Jimmy ringde till kliniken och sa att vi inte kunde komma för Nathalie är gravid. hon i luren sa till jimmy att "nej, de finns inte en möjlighet till det, är ni verkligen säkra på att det inte visat fel" efter att jimmy berättat att vi gjort sex test förstod hon i luren att de va sant. JAG SVÄVADE PÅ MOLN I EN HEL VECKA, INNAN VI BERÄTTADE FÖR VÅRA FÖRÄLDRAR :))))
Senaste operationen och förhoppningsvis sista :)
"Sjukdomen som stal en bit av mitt liv"
efter en tid talade läkaren om för mig att jag hade en sjukdom i magen som heter endometriose. jag snappade nog inte upp de först, ja som aldrig vart sjuk, trodde bara de var min mens som spökade. jag funderade nog inte så mycket just under denna period, utan gick vidare och började leva normalt igen. I oktober hände det igen, då var det dax för ytterligare en operation. efter denna visstelsen på sjukhuset höll jag mig där ifrån ända tills okt 2009.. jag skulle sova över hemma hos en kompis i Härryda. när klockan blev tolv fick han ringa mina föräldrar och de bestämde att de bara va att ringa ambulans. 40 MIN tog det för den jävla ambulansen att hitta. nu blev det akut op igen och det visade sig att en stor cysta spruckit i buken. jävla skitsjukdom........
16 oktober 2010 blev jag inlagd, jag och jimmy åkte in mitt i natten och trodde inte det va så allvarligt. mitt HB va sinnes lågt denna gången också och doktorn som skulle undersöka mej på akuten frågade vilken månad jag va i. Jimmy talade om att jag inte va gravid utan bara hade kraftiga smärtor i magen. doktorn kollade på mig och jimmy precis som att vi va helt knäppa, klart hon är gravid.... efter en gynnundersökning visa det sej att jag hade en ENORM cysta i magen, den va som en fotboll. Jag fick ett rum och fick komma upp till avdelningen. på morgonen, dagen efter operationen kom läkaren in i rummet. (trodde ALDRIG att detta samtal va början på vårat nya liv...) Claus talade om för oss båda att operationen va väldigt stor och att han aldrig någonsin sett en sådan oreda i en så liten mage innan. han berättade att han fick ringa in ytterligare två läkare för att de aldrig skulle fått ordning på magen annars. Cystan hade ringlat sig runt vänstra äggstocken så den va helt förstörd, livmoderhalssjälken va strypt av cystan och min urinblåsa va i kläm. den hade försökt "äta" på allt... Claus sa att det såg väldigt allvarligt ut och att jag hade två valmöjligheter. antingen bli gravid OMGÅENDE eller ta bort skiten. Jag tror att jag inte jag brydde mig precis då. jag va ju så glad att jag inte hade ont längre och att magen inte såg gravid ut :) efter några timmar pratade jag och jimmy och försod då att de enda rätta va att genast bli gravid, ingen big grej liksom, vi blev ju ändå tillsammans 2004 och visste att det va vi två, men vi visste inte då att det va lättare sagt engjort. efter många prover och undersökningar fick vi veta att mina chamser för att bli gravid på egen hand va VÄLDLIGT VÄLDIGT små, med bara en äggstock och en som inte fungerar så bra så sa dom till oss att de inte skulle gå på egen hand utan att vi skulle va tvungna att söka hjälp.
Men va tusan är då ENDOMETRIOSE....
Det är väldigt svårt att förklara när folk frågar om sjukdomen och det är nästan ingen som vet om den när jag säger namnet.
Men jag har ENDOMETRIOSE och denna sjukdom är relativt vanlig. Det är cirka 100 000 kvinnor som har den här i Sve men det är väldigt få av dessa som har märkt av den. Symptomen varierar nämligen från person till person.
Det har verkligen tagit på krafterna och speciellt psykiskt. det är svårt att ständigt gå runt med kramper i magen, som att det ligger något i magen och vrider runt, det är jobbigt på det sättet att den sociala biten försvinner nästan, det som var så självklart innan är inte det nu längre, så som, jobb, skola, kompisa, sambo och sånt kommer liksom i klämm, man har inte tid och ork att engagera sig längre, sjukdomen tar musten ur en..
ENDOMETRIOSE är en ganska gammal sjukdom och symptomen är olik till varje person.
kvinnans immunförsvar skall egentligen bryta ner cellerna från livmoderhalslemhinnan men på oss tjejer som har denna sjukdom, klarar immunförsvaret inte av det- man kan kortfattat säga att mensen går bakåt på oss och blodet lägger sig då i buken och skapar då härdar. varje gång vi blöder, blöder då dessa härdar vilket gör att vi får otroliga smärter och cystor bildas. dessa cystor kan vara godartade eller tumörer.
det är svårt att tänka bort detta , när man ständigt dras med det. det är jobbigt att se ljuset när allt känns hopplöst. När man innerst inne vet att de är en kronisk sjukdom och de finns ingen medicin som tar bort den , bara bromsmedicin. man kan säga att sjukdomen stjäl en bit av ens liv..jag känner att fan jag har haft mitt nu, det borde finnas ett slut på mitt elende också, det borde bli bra någon gång, "DET GÄLLER ATT HA TÅLAMOD FÖR ATT HÅLLA SIG KVAR"
Vad har jag gett mig in på...
Jaha dehär trodde jag aldrig...så många gånger som jag sagt att jag ALDRIG skall blogga. Nu sitter jag här och skall skriva mitt livs första inlägg.
som ni säkert har märkt skall jag och min underbara sambo bli föräldrar om några veckor. Känner därför att jag behöver någonstans att skriva om mina tankar och funderingar samt få dela med mig av veckorna :) För alla som skall bli föräldrar är denna periodhelt fantastisk och man vill SÅÅÅ gärna dela med sig av allt. Dock har inte min och inte heller min fästmans resa varit så lätt. vi har fått stå ut med mycket skit och många tårar och det är väl där jag tänkt börja, berätta lite om vår bakgrund och hur glädjen av ett barn i magen har kunnat bli SÅ stor :)
