Vårt lilla mirakel <3
De kändes som att vi försökt en evighet och när vi båda hade gett upp hoppet om att den lilla lilla lilla chansen vi hade att skaffa på egen hand vA helt borta, hände det som läkarna sa inte kunde hända, vi hade fixat de på egen hand och de är för mig fortfarande helt overkligt, det skulle ju liksom inte gå...var femte par i Sverige är infertila. Ofrivillig barnlöshet är mer vanligt än man tror. Det är inget man pratar om och jag tror det ligger nån skam i att vara ofrivilligt barnlös, iaf kände jag och tror även Jimmy kände så. De kändes som att de va något fel på oss när vi sökte hjälp och jag tror många par gör felet att hålla de hemligt. Att låta det stanna mellan paret. Jag kände så till en början. Jag ville inte berätta för någon att vi inte kunde få barn och därför behövde hjälp. Jag tror det handlade om att jag kände mig misslyckad att inte klara det själv. Men efter ett tag berättade vi det för nära och kära och alla tog det jättebra, det va inget konstigt alls att vi skulle skaffa barn på konstgjord väg, utan de som folk undrade va vad IVF står för och hur processen fungerar. Till par som är i samma situation kan jag bara säga att prata med folk om det, då känns det inte som en stor sten i magen och man har inte allt inom sig.
I vecka 8 blev vi tvungna att berätta för våra föräldrar och några på jobbet att jag va gravid. Det kändes väldigt tidigt men vi va tvungna då jag blev inlagd på sjukhus. Jag började spy och må illa redan i vecka 6. Jag behöll ingenting ochfick därför ligga inne ett tag för att fylla på med dropp. Illamåendet och kräkningarna tog över vardagen och tillsist blev jag tvungen att sjukskriva mig. Vecka 13 blev jag inlagd igen och få då också dropp. Jag trodde de skulle bli bättre efter vecka 14 men ack så fel jag hade.. I vecka 21 blev vi kallade på ultraljud, då fick Jimmy se lillen/lillan för första gången, de va en fantastisk känsla :) vecka 24började jag jobba lite lätt igen, de va så skönt att komma utanför lägenheten och att göra något på dagarna.
Att detta händeR oss är ett mirakel och jag har vart överlycklig över att vi ska bli föräldrar från dag 1 det går inte en sekund utan att jag tänker på hur underbart det ska bli ...men jag vetefan om jag skulle utsätta mig för allt detta igen, det har vart bland det värsta i mitt liv men samtidigt värt varenda sekund av smärta <3
Kommentarer
Postat av: Natalie
Tycker det är fint att läsa om lyckan & hur ni har kämpat er framåt tillsammans. Nu väntar ni på världens finaste <3
Trackback
