natjan

Som jag skrev igår bestämde jag och min sambo oss för att gå in helhjärtat och verkligen lägga ner all tid på att försöka skaffa barn. vi fick ju dock veta att vi inte hade någon chans att göra detta på egen hand, i och med min sjukdom, men att dom tyckte vi skulle söka hjälp.  Det problematiska just i detta skede var att jag då bara va 20år och egentligen för ung för att få söka hjälp med att bli gravid.

I oktober 2010 opererades jag, efter utskrivningen fick jag börja på en medicinering, synarela, det är en bromsmedicin som stöter bort alla hormoner i kroppen så man blir "tillfälligt" steril. jag visste att de kommande tre månaderna skulle bli ett helvete. jag hade nämligen använt denna medicinering tidigare och i och med att hormonet försvinner och jag då blir steril, ploppar alla biverkningar upp. jag mådde piss.

Den 4/1 2011 blev vi kallade till gynnekologmottagningen, där fick vi berätta hur hela situationen var och läkaren bestämde sig, trots min allt för unga ålder, för att starta en IVF-utredning. Hon berättade för oss att från första utredningsmötet till själva slutskedet i IVF-behandlingen, tar cirka 1 och ½ år, de kändes som att det aldrig skulle få ett slut.

Ordet IVF, In Vitro Fertilisation, betyder att befruktningen sker utanför kroppen. I allmänhet används oftast ordet provrörsbefruktning eller assisterad befruktning. 

Utredning

1. Bakgrundshistoria. Hur länge har ni försökt få barn, tidigare graviditeter? Misstänkta störningar i ägglossningen kan visa sig i oregelbunden menstruation. Tidigare misstänkta äggledarinfektioner? Prostatainfektioner eller infektioner i testiklar eller bitestiklar? Andra sjukdomar eller mediciner? Redan sådana uppgifter kan ge goda ledtrådar om orsaken till parets barnlöshet.

2. Undersökning av kvinnan. Vid första besöket undersöks kvinnan gynekologiskt. Då görs också ett ultraljud via slidan. Detta tillmäter vi stort värde, eftersom äggstockarnas och livmoderns utseende kan avslöja mycket om kvinnans förutsättningar. Mäter äggstockarnas storlek och räknar antalet omogna äggblåsor. Dessa mätningar ger värdefull information om den s k äggreserven.

3. Äggreserven bedöms också genom analyser av hormonerna FSH och LH i blodprov tagna under tidig menscykel. Ev upprepas dessa prover efter en stimulering med Pergotime, sk klomifentest. Ett ytterligare hormon som tas för bedömning av äggreserven är AMH. Blodproverna kan tas hos oss på mottagningen eller på ett laboratorium på hemorten.

4. Spermaprov på maken. Detta kan specialprepareras på samma sätt som vid en IVF-behandling eller vid en insemination. På så sätt erhålls en ”skärpt” undersökning jämfört med en vanlig spermieanalys.

5. Utredning av äggledarna. Sker inte rutinmässigt, men för flertalet yngre patienter. Detta kan göras på ett enkelt och skonsamt sätt på kliniken med ultraljud och samtidig insprutning av en kontrastvätska. I undantagsfall görs sk titthålsundersökning, sk laparoskopi. Detta är ett operativt ingrepp och sköts på hemorten. I undantagsfall kan det också bli aktuellt med s k hysteroscopi, vilket innebär undersökning av livmoderns hålrum och slemhinna.

NÄR UTREDNINGEN ÄNTLIGEN VAR KLAR:

allt detta gick ovanligt snabbt för oss. redan i aprill var allt klart och vi skulle då ställas i kö för IVF-behandling. Jag tror det va här lite utav våran oro släppte. vi hade levt i en bubbla väldigt länge. Jag hade slutit mej och va väldigt ledsen. äntligen kände jag att jag kunde släppa allt som hade med barn att göra. det är hemskt å säga men de är fan inte kul att ha sex när man hela tiden måste tänka på att, lägga kuddar under rumpan, ligga kvar en timma, stå upp och ned på så att de små rackarna simmar ner. allt detta gjorde att man fan inte va sugen på att ha sex, man kunde inte slappna av...
Tiden gick och måndagen 7 juni kom det ett brev hem på posten. det va från shalgrenska. det stod att vi hade fått en tid för IVF. jag jublade, jag va helt galen, sprang runt och va helt överlycklig. Vi hade fått en tid redan på torsdagen. hela måndag och tisdag gick vi med en STOR nervositet och vi satt i timmar och diskuterade och läste på om IVF-behandlingen. 
Torsdagen då allt förändrades......vi skulle vara på kliniken klockan 13.00. på morgonen mådde jag pyton. jag bara spydde och spydde. jag va så sjukt jäkla nervös och trodde hela min kropp strejka. Vet inte varför men på nåt jävla vänster tog jag upp ett graviditetstest och vipps så va de 2 KLARA STRECK. jag satt nog i två minuter helt tyst och gjorde då ytterligare ett till, de visade ännu mer. jag skrek så det eka i hela Bollebygd, ropade på Jimmy, han trodde jag ramlat och sprang in på toan, där sitter jag med två pinnar i handen och ber honom titta på stickorna. Han tappa hakan. han sprang till apoteket och köpte fyra gravtest till och efter att alla tester visat positivt, fattade vi, ett MIRAKEL hade skett. Jimmy ringde till kliniken och sa att vi inte kunde komma för Nathalie är gravid. hon i luren sa till jimmy att "nej, de finns inte en möjlighet till det, är ni verkligen säkra på att det inte visat fel" efter att jimmy berättat att vi gjort sex test förstod hon i luren att de va sant. JAG SVÄVADE PÅ MOLN I EN HEL VECKA, INNAN VI BERÄTTADE FÖR VÅRA FÖRÄLDRAR :))))