Snart e jag mamma...det känns overkligt men fantastiskt <3
Oj va jag är dålig på att skriva, måste skärpa mej, lovar :)
Det har inte hänt så mycket senast...Jimmy var i England över helgen med några gubbar från fotbollen. Ville inte att han skulle åka och vi hade bestämt att han inte skulle åka på resan. Det passade liksom inte med tiden och sen så kände vi båda att dom pengarna behöver vi nu när bebis är på G... Men som vanligt kom någon in i "våran" lilla familj och körde över våra/mina beslut och pröjsade hela resan, ja de låter sjukt men de är sant..!! Om någon kommer in och kör över mig så igen, lovar jag att jag sätter ett skott i pannan på personen!
Han åkte iaf och jag sov dessa dagar hos mina föräldrar. Hade supermysigt men kunde inte sova någon natt och saknade min sambo nåt så innerligt.
I måndags fyllde min älskade bror 18år, börjar nästan lipa när jag tänker på hur stor han blivit.. Han kom hem på förmiddagen med körkortet i handen, är så stolt över honom och snart sitter han bakom ratten på en sTOR lastbil, helt sjukt...jag kan ju typ inte ena köra moppe ;)
Har börjat känna av foglossningen mer och mer och känner att det bara blir värre.. Magen blir bara större och större och ryggsmärtorna är en del av vardagen nu, suck :( jag försöker jobba på som vanligt men det går inte lika fort längre och får ha på mej ett slags bälte hela dagarna. Men jag är överlycklig över att jag slipper illamåendet och bräkandets, jag kan stå ut med all smärta bara jag slipper må som innan.. De är många som undrar hur många kilo lilla jag gått upp och tro det eller ej men kan tala om att jag nu nått 16kg :) jag rullar fram och känner mej ganska så osmidig. Var I stan i går med min fina vän Ingrid som oxå är gravid, vi shoppade lite och kollade in höst/vinterkläderna. Vi sa båda två att de är underbart med magen men de ska bli så jävla gött att få banta snart och kunna köpa normala kläder , för de mesta av mammakläderna som finns är förbaskat tråkiga och tantiga!! :-)
På tisdag ska vi träffa våran barnmorska igen, vi ska prata om de eventuella planerade kjesarsnittet och min skräck och panik som börjar ploppa upp, ju fler dagar som går ju mer skräckslagen blir jag, men de går nog över snart :-)
Puss på er !
